Kommit in i ett stadie nu då ingenting känns kul. Har kommit in i jobbet, men börjar få slut på ideér vad man kan göra med barnen. Vilket resulterar i att de blir uttråkade och gnäller, vilket leder till att jag blir mer frustrerad än vad jag redan är.

Sen är det där med ekonomi. Ont om pengar vilket leder till att man inte kan hitta på särskilt mycket att göra, då allt i denna underbara värld kostar pengar. Även om man hade pengar så finns det inte mycket man kan göra här omkring just nu om man är en negativ person som vill vara negativ och tycka synd om sig själv.

Men man får helt enkelt försöka hitta de positiva glimtarna som får en att se framåt. Som att min kära mamma och Ari kommer och hälsar på mig om lite mer än en månad. Helt otroligt kommer det bli att få krama om henne igen. Aldrig vart utan henne så här länge, längsta perioden har nog inte ens vart över två veckor.

Vad finns det mer som kommer upp framöver? Inte en aning, jag och Madeleine försöker boka in något att göra men som sagt, fantasin har försvunnit med pengarna.

Okej förlåt att jag bara kommer med långa texter om allmänt babbel. Ska försöka ta tag i att blogga om vad jag gör om dagarn, bara att mina dagar är så sega och det sista jag vill göra är att sätta mig och skriva om dem. Känns som att jag har så lite "egen" tid just nu att jag inte vill spendera att skriva då. Men ska väl försöka skärpa mig.

Men kan berätta lite om hur Miami var. Helt klart en besvikelse. Visst jag och Madeleine hade skitkul tillsammans, låg och solade vid polen varje dag. (Var på stranden i cirka en timma första dagan, men blåste/blåste för mycket sand på oss...) Träffade på förvånansvärt många svenskar. Helt klart en grym stad att ha vart i. Men utelivet vart helt klart värdelöst, visst vi är under 21 så jag hade inte särskilt höga förhoppningar om att komma in någonstans utan några fina kryss på händerna (Här kan man nämligen komma in på vissa ställen om man är under 21, dock får man fina kryss på händerna.) Men nej, de var jättestrikta med legitimation och släppte inte in en själ under 21. Och sen så vart det svindyrt. Och det kändes inte som att man vart kvar i USA då hälften av folket där inte ens kunde prata engelska.

Negativa Sandra är framme igen.. Förlåt.

På tal om vädet, Madeleine har fått mig att lyssna på Lil Wayne. Har aldrig tidigare lyssnat på en låt med honom och nu är jag som förälskad. Tack.

Borde runda av nu och försöka få mig lite sömn och hoppas att jag är mer pigg och glad imorgon.

Puss.