Studenten.

Dagen de flesta ser fram emot i hela sitt liv. Visst det gjorde jag med och det varen av de bästa dagarna i mitt liv. Men vad händer efter?

En del vet vad de vill göra efter de tagit studenten. Vissa vill plugga vidare till drömjobbet, andra vill ta ett sabbatsår och andra hamnar i någon matbutik bortglömda.

Visst alla säger att "det är nu du ska leva ditt liv, göra misstag, lära dig och ta reda på vad du vill göra." Men det är svårt. Och framför allt är det jobbigt. Speciellt att se sina vänner resa iväg till andra sidan jorden och ta tag i sin framtid. Det gör ont att se sina vänner försvinna, i princip.

Men för de som inte har en jävla aning om vad de vill göra då? Eller de som vill göra allt och lite mer.

Jag vill flytta till Australien, flörta med snygga killar som går runt på stranden hela dagarna och visar magmusklerna. Jag vill lära mig surfa. Bo i en hydda på stranden och vakna av att solen bländar mig.
Jag vill resa jorden runt. Skottland. Irland. Afrika. Hawaii. Kanada. Australien. Kina.
Flyga till USA/ Australien/England och vara Au Pair.
Jag vill till något fattigt land och göra volontärarbete. Kanske adoptera en unge?

Nu menar jag absolut inte att det är fel att de gör det de vill göra med sina liv, nej. Men människan är självisk och man kan inte låta bli att tycka synd om sig själv som står kvar och trampar i kvicksand.

Så kort sagt, att ta studenten är enormt, det är kul, det är en frihet men det är också för en del en återvändsgränd.