"Hur är det att vara Au pair?" Det är en fråga jag har fått väldigt många gånger det senaste. Hur det är? Om jag trivs? Osv.

Och varje gång har jag svårt att få fram hur det verkligen är. Men i grund och botten handlar allt på vilken familj man hamnar i. Jag har hört från vissa au pairer där värdföräldrarna är en mardröm och gör livet till ett helvete.

Jag har däremot hamnat i en otrolig familj, som jag verkligen älskar. Vilket gör att jag trivs hur bra som helst. Sen är barn alltid barn vilket gör att vissa dagar är otroligt tuffa, men i slutet är det värt det.

Som sagt, vissa dagar kan verkligen vara en plåga. Man vill inget annat än krypa upp i sängen och gömma sig under täcket. Barnen tänker inte på hur mycket ord sårar. När de blir arga slänger de ur sig ord, och när man är hundratals mil ifrån alla man känner är man känslig och tar åt sig, för mycket. Och tidskillnaden gör det svårare att hålla kontakten med dem där hemma. Även om Skype och Facebook finns är det ändå inte alltid tillräckligt.

Men! Som jag tidigare nämnt är att jag inte kunde haft mer tur med min värdmamma. Har jag minsta problem med barnen tar hon sig tid att lyssna på vad jag behöver hjälp med och sedan tillsammans kommer vi fram med en lösning som passar mig, barnen och henne. Behöver jag ta ledigt för någon liten småsak är det absolut inga problem (såvida hon eller mormodern är hemma). Hon är rolig, trevlig och man verkligen märker hur mycket hon älskar sina barn. All ledig tid hon har försöker hon spenderar med dem. Och med en familj som innehåller så pass mycket kärlek är det omöjligt att inte känna sig välkommen, vara en del utav familjen och trivas som satan. Barnen kan komma från ingenstans, ge mig en kram och ett "I love you Sandra".

Och bortser man från allt med familjen och hemmet, så är det ändå en otrolig stor upplevelse vilket gör allt värt det. Men flyttar hemifrån, lämnar landet, är i helt nya städer och träffar människor från hela världen. Jag har träffat, pratat och blivit kompis med personer från, Danmark, Tyskland, Estland, Kina, Brasilien, Australien, Colombia och massa andra länder.

Man förbättrar sin engelska enormt. Innan jag åkte kunde jag förstå engelska bra, men tyckte inte om att prata. Nu har jag inget val. Jag måste prata, vilket gör mig bättre. (förutom när jag träffar Madeleine hela tiden och pratar svenska.. haha)

Nej det är inget jobb man skaffar för att tjäna pengar. Det är en jobba man skaffar för att "tjäna" uppleveser, erfarenhet och minnen för livet.