Klockan är över tolv här nu och det är den 30 Juli. Så idag firar jag mina sexmånader här i staterna.. Jag kan verkligen inte förstå det!

Känner att jag verkligen har kommit in i familjen nu. Visst det kände jag nästan från början, men nu känns det som att vi känner varandra liksom. Tidigare har jag inte vart särskilt ”nära” mormodern till exempel. Vi har småpratat, hon har hjälpt mig med barnen när jag inte klarar av vissa situationer och hon vart hemma. Men det senaste har vi liksom haft mera utav konversationer och skrattat liksom - kommit närmare varandra helt enkelt. Gud vad lame detta känns att skriva. Men det känns så skönt liksom, så vill dela med mig.  

-

Min värdmamma åkte igår (söndag) förmiddag till San Diego för jobb. Hon kommer inte hem förrän på fredag kväll – så det är jag, barnen och Mimi (som de kallar mormor.) Idag tog jag barnen och åt lunch på Cheeseburger Cheeseburger, så satans gott. Gick sedan bort till en affär som heter Justice, klädesaffär för flickor. Flickorna vill köpa något där och hade med sig egna pengar och grejer. Sen kom vi hem, hängde sedan i huset resten utav dagen, lekte lite skola och fixade sedan middag.

Nu kom jag precis tillbaka efter att en utav flickorna började gråta och sakna sin mamma. Blev alltså att jag fick krypa ner i sängen, krama och lugna ner henna. Fick henna att tänka på vad vi skulle göra i veckan istället och hon hjälpte mig bestämma lite. Den andra flickan kom sedan in för hon hörde oss skratta. Nu ligger båda flickorna (och förhoppningsvis sover) i samma säng och ingen saknar mamma för tillfället.

Ååååh detta skriver jag mitt i inlägget för jag blev så förbannad precis. Ungarna kommer och knackade precis på min dörr och säger att de har en ”confession”. Och utanför min dörr hittar jag tre barn med skamsna blickar och säger att ena flickans ”jag saknar mamma”-tårar vart lite utav ett skämt de skulle göra på mig. Undertiden jag vart inne och tröstade denna lilla flicka (som tydligen faktiskt saknade sin mamma, annars skulle det vart jävligt bra skådespel..) så vart killen inne i mitt rum och skulle försöka ändra om min klockradio eller något för att de senare skulle väcka mig mitt i natten och säga typ att jag försovigt mig och bla bla bla. Och de vart väldigt väl att de absolut inte får vara inne i mitt rum utan mig, och absolut inte utan min tillåtelse. Blev riktigt besviken, då de inte ens gick igenom med skämtet. Men men, de kom och erkände (skulle antagligen inte ens märka att de vart inne i mitt rum) då de inte ville ha ”bad karma”… Barnen ligger inte och sover med andra ord…

Nu ska jag väl försöka varva ner lite. Ska upp om sju timmar för att ta flickorna till sommarskola, sista veckan. Sedan är det en vecka till och jag åker till New York! Juste det har jag glömt nämna. Tar fredagen den tionde ledigt för att ta en helhelg i NYC, ensam. Ska bli riktigt skönt. Vart så van hemma i Sverige att ha hela huset för mig själv emellanåt och vara ensam liksom. Men sedan jag flyttade hit har jag haft folk runt mig absolut hela tiden. Även om jag sitter på mitt rum med låst dörr, så är det inte samma liksom. Ingen aning om vad jag ska göra där, men ska bli skönt med lite ledig tid och tid för bara mig! Ingen annan att följa och jag ingen annans schema. Längtar!


Har troligen aldrig skrivit ett inlägg med så många ”liksom” som i detta. Men ahja.. Ska väl se klart Friendsavsnittet jag håller på att titta på nu och sen sova. Puss.